Dagens Nyheter – 15 juli 1873, sida 2

-— 004 — Dot frivilliga lån vi skola pålägga de förnämste köpmännen i Paris, skall uppgå till tre milliouer guld-ecus. — Tror ni det, dAEpernon? — Derför ansvarar jag med mitt hufvud. — Hvad hafven I då att beklaga er öfvor, mina gossar? Dessa källor, i förening med de utskrifningar, jeg undertecknat i dag på morgonen, skola inbringa 038 en vacker summa. Under mer än en veckas til har jag varit ifrigt sysselsatt med att anordna de drögter vi skola bära under högtidligheterna. Jag har tänkt, min älskade broder dEpernon, och ni, min käre gosse de Joyeuse, att vi alla tre borde vara lika klädde. — Henrik! utropade båda smekungarne på en gång, i det de, följande samma ingifvelse, ofrivilligt fattade hvar sin af konungens händer, som de tacksamt tryckte. Henrik betraktade dem med ömhet och tårar uppstego i hans ögon. — Ack, hvad det är ljuft, att vara så älskad! mumlade han. Käre Joyeuse, fortfor han efter ett ögonblicks paus, jag måste tillstå för er, att jag hyser en farhåga, sov stör mitt sinneslugn: jag fruktar att er till: gifvenhet för er hustru, sedan ni väl blifvit gift, skall utplåna de känslor ni nu hyser för mig. — Yttra icke sådana ord, Henrik! utropade Joyeuse. Det skulle vara en kolossal otacksamhet af mig, att glömma de välgerningar, hvarmed ni öfyerhopat mig, att upphöra att