Dagens Nyheter – 15 juli 1873, sida 2

i förändrad ställning, så att monitorerna nu befanno sig i första linien och kanonbåtarne i 2:a. Monitoren Loke och korvetten Thor öppnade elden under flerehanda evolutioner under ånga; God natt, Kurrbolmen samt Lagerbjelke och af Chapman började efter hvarandra från fixerade positioner deltaga. Striden var således nu allmän, alla fästniogsverk och fartyg voro med. De täta blixtrarne och månen täfla i att lyse, vid eldskenet framskymtar hastigt en mast med sin tackling eller en vall eller eit skrof för att lika hastigt förvandlas till ett af de mörka föremål, som syntes i halfdunklet ; monitorerna glimmade vid eldskenet, fästningarnes flaggor vajade; röken från kanonerna lade sig stundom framför den trefliga utsigten och skymde allt utom månen, hvilken då blef röd såsom han brukar vara dimmiga qvällar. De aflägsnare eller närmare kanonskotten, ropen och det af kanonernas laddning förorsakade bullret om bord bidrogo till att göra intrycket lifligt; med ett ord: krigarens hurtiga lif visade sig från sin fördelaktiga sida; krigets behag kunde förnimmas, dess fasor voro borta. Under denna allmänna eld kort efter kl. 1 Iopp :torpedobåten Astrid, kapten Oxenstjerna, ut från sitt gömställe vid Drottniovgskär, gick in i en båge åt söder samt upp igen Väl var hon utsatt för elden från både Thordön och kanonbåtarne, men den skadade henne lyckligtvis icke, utan hon kunde skärka sin — under andra förhållanden — farliga kyss åt Alfhild och — eget nog — åt Thordön, hvilken ju är monitor och således hvarken vacker eller kysstäck. Astrids anfall, elden från fiästningarne samt från tornen och fartygen inom sundet, allt gjorde fiendens ställning ohållbar. Raketer uppstego för att antyda stridens slut; en båt med hvit parlamentiärflagg kom från fienden och lade till vid Thor. De sista skotten kommo från Kungsholmen och God natt. nfallet till sjös har således misslyckats; men Sapfallet från norr?, frågar läsaren orolig öfver den från detta håll hotande faran. Vi kunna lyckligtvis svara ett denna blef afvänd. När landstigningstruppen utfört sin bragd vid Bjortehammar, fortsatte den sin väg till Nettraby. Men längre kom den ej, sit: tilltänkta anfall på inre Vämö vågade den ej utföra af fruktan för skeppsgossebriggen Wirsn. Den från Lyckeby kommande fienden, gom skulle attackera Hvita Krog, kunde ej mäta sig med svenske min. Vid Skällösund syntes inga flender, och utanför Hästholmen blott en eller några rekognosceHorsten mot hvilka fästningen skickade några skott. Anfallet blef allt:å på alla punkter afslaget; mått2 det gå lika bra, om faran en gång hotar på allvar!