fram såsom blixten — jag skall icke längre vara en konung, utan en gud. — Tålemod, käre vänner, tålamod! Och nu är fred sluten, eller hur? frågade han i en inställsam ton. Låtom oss sysselsätta oss med saker af större vigt, i stället för att förlora. tiden med onyttigt prat. Har ni rådfrågat AO, käre Joyeuso. — Naturligtvis, Henrik, två gånger. — Nåväl, hvad kan denne förträfflige vän göra för omg? — På sin höjd en million guld-ecus. — Det är mycket litet, min gosse. Hvilka ytterligare utvägar stå oss till buds? — Sir, Uppbördsmanva-korporstionerfihar åtagit sig att bispringa er med en summa af fyrahundraåtttio tusen guld-ecus, på vilkor, att ers majestät samtycker till att anse henne oskyldigt till alla rofferier, hon förnt tillåtit sig?) — Hvad menar ni om det förslaget, YA Kpernon? frågade konungen. — Ått det måste antagas för tillfället, Henrik. Sex månader härefter, skola vi låta hänga två eller tre uppbördsmän, och de öfrige skola deraf blifva så uppskrämde att de blott skola skatta sig allt för lycklige, att få höja summan till två millioner. — Deras vilkor antsges? Hvad annars? RR ) LEstoile anför handlingar hvilka bevisa sanningen häraf,