Dagens Nyheter – 15 juli 1873, sida 1

bestjäl er, Chicot, som råder och rear er, och, med ett ord, något hvar — utom ni sjelf. — Jag skall låta lagföra er såsovt upprorsmakare! utropade konungen och klappade på samms gång vänligt smekungen på kinden. Kom till mitt bistånd, Joyeuse, fortfor han ty jag är en förlorad man, om ni icke räddar mig ur den grymme Lavalettes klor. — Bannerligen, Henrik, utropade Joyeuse beslutsamt, har icke dEpernon för mycket rätt, för att jag skulle uppträda mot honom! Är det verkligen möjligt, Henrik, att ni fruktar parlamentet så mycket, att ni icke ens vågar göra ett försök, att draga oss ur den skamliga förlägenhet, hvari vi nu befinna oss? Skall jag icke, af brist på pengar, se mig tvungen att gifta mig med er syster nästan i hemlighet? Hvad skola väl alla de furstar och ädlingar — franska och främmande — tänka och säga hvilka skola vara närvarande vid den jemmerliga ceremonien? Hvilken triumf för fru de Montpensier! — Käre vänner, svarade konungen efter ett par ögonblicks tystnad, er tillgifvenhet för mig går för långt. Frukten icke för, att jag någonsin skall släppa efter någon af mina rättigheter. Då rätta ögonblicket är inne, skall jag veta, att visa mig såsom en konung! Jag har ofta sagt er och jag upprepar det än en gång, attfilifvets största konst är att vänta. Då den högtidliga timmen slår skall min röst darra såsom åskan, min hand skjuta