Dagens Nyheter – 14 juli 1873, sida 2

DE Lyckligtvis för honom sjelf, var Stforzi fullkomlgt okunnig om detta. Han var derför i stånd att artigt basvara de anmärkningar, som gjordes till honom af de hofmän, hvilka i honom, trodde sig se en uppgående stjerna, med försäkringar om sin tillgifvenhet och vänskap. Icke ett ord eller en åtbörd gick under detta samtal förlorad för Maurevert, ehurulåtsade han sig icke märka sin kamrat. Den lfliga uppmärksamhet, för hvilken Sforzi var föremål, uppfyllde honom med glädje. — Vid Mercurius! sade. ban för sig sjalf. Min ädle Raoul eger helt visst den bögst dyrbara och. obsskrifliga gåfvan att ådraga sig uppmärksamhet och på samma gång att. midt uti en folkmassa kunna bibehålla sitt själslagn och sin utpräglade individualitet. För att göralycka vid hofvet behöfves dest något mera än att skjut88 frem sig sjolf. Sak samma om de tänka väl eller illa om en; hufvudssken, det vigtigaste af allt är, att man blir omtalad. Jeg döljer ingalunda för mig, att det blir svårt för mig att helt och hållet böja hans karakter — att besegra denna häftiga och olyckliga. stolthet, som kommer honom att visa så mycken dåraktig oegennytta; men jag räknar myc. ket på förförelsens makt. Låt honom blott en gång doppa sina låppar i nådens. bägare, och hann skall hastigt komma på andra tankar. Han akall snart icke längre vara medveten om att han dricker. Han sksll förblan