Dagens Nyheter – 14 juli 1873, sida 2

Bismarck och nordschleswigska frågan. Den 10 d:s hölls i Hadersba ett möte; hvarvid den bekante deputeraden i tyska rikedagen Kriiger uppträdde och redogjorde dels för sin verksamnet vid riksdagen, dels för ett samtal, som han haft med Bismarck å en af dennessoarger. Detta samtal är af så intressant beskaffenhet, att vi finna oss föravlåtna att i sin helhet anföra detsamma såsom det af Kriger vid detta tillfälle meddelades. Hon berättar det på följande sätt: Jag kommer nu till det samtal, som jag den 21 juni hade med den tyska rikskansloeren på en soar i utrikesministerhotellet, då han bogagnade sig af min närvaro för att uttala sig om sin ståndpankt till Progtradens 5 artikel. Då jag fram på aftonen stod i ett samtal med flera andra riksdagsmän, kom han nemligen fram till mig, helsade vänligt och tilltalade mig ungefår sålunda: Doat gläder miz mycket att so er här i mitt hus som gäst, och jag begagnar mig af tillfället för att betyga er mitt erkännande af den energi, den ifver och den talang med hvilken ni här i riksdagen försvarar er vanskeliga sak. Ni stridde ensam för densamma och bildar alltså ett parti för er sjelf, hvarföre jag anser det för min pligt att göra klar för er min ståndpunkt vis å vis ert parlamentariska uppträdande. Det gör mig då innerligt ondt att jag icke kan ge er, som står så ensam bär, en tröstande uaderrättelso med er hem till edra valmän. Jag uttalar här öppet och ärligt, att det för närvarande icke är någon utsigt till, att er sak kan bli afgjord. Detta skall ni icke fatta så, som om det icke fun: nes någon möjlighet för att frågan senare skall kunna bli ordnad; men när och på hvad sätt kan jag icke säga er. Ätven med bästa vilja är det mig icke möjligt ait få saken afgjord. Bakom mig stå 41 millioner, på hvilkas önskningar jag också måste fästa afseende. Ni får ej heller glömma, att äfven polackarne komma med nationela fordringar. Jag svarade, att detta meddelande var mycket sorgligt och nedslående för mig. Mon kunde än ingen förändring ega rum, så kunde vi åtminstone ha rätt att fordra att få vår statsrättsliga ställning klart ordnad. Vi kunna ju dock icke i alla tider stå qvar i vår nuvarando provisoriska, i statsrättsligt afseende obestämda, ställning, ty ingen ställning kan vara förderfligare, än den då mean icke har någon fast hållpunkt och är urståndsatt att förbereda sig på framtiden. . ; Ni har rätt, svarade rikskansleren, men äf: ven derpå är det mig omöjligt att ge något svar. Men, invändö jag här, genom att icke uppfylla Pragfredens 5:te artikel kan också en annan faktor göra sig gällande. Österrike hadö blott uader det vilkor afsagt sig sin rätt att jemte Tyskland bositta hertigdömena, att befoliningen i de-nordliga distrikten af: Slesvig. sjolf finge välja sin suverän. Uppfylles icke detta vilkor, så qvarstår ju Österrikes rätt. sterrike har, anmärkta rikskånsloren, blott haft litet intresse i denna sak, Österrike har icke tagit initiativet till 5:te artikeln, som uteslutande är utgången från Frankrike och den franska kojsaren begärde blott mycket litet (här aftecknade rikskansleren en helt liten fläck på bordet) blott. så mycket, att: han kunde säga, att hans omröstningsprincip skulle bli realiserad. Detta är, svarade jag, mycket troligt, och man ser häraf att denna princip blott var ett fagert sken, men i sjelfva verket en kränkning af folkrätten. — Mon enär kansleren hade :brugt Frankrike: på tal ooh enär jag upprepade gånger hade i mina yttrandön i riksfört samlingen åtagit mig elsassarnos-och lothrin: garnes sak så, att man hade tillagt mig särdeles franskvänliga tänkesätt, måste jag här säga, att Frankriko i alla händelser aldrig hado, gjort mitt dauska fådernesiatd, mina valmän eller mig sjelf något godt, för hvilket jag vore datsamma tack skyldig. Den elsass lothringska boafolkningans sak hade jag åtagit mig endast -emedan--de--voro -minaolycksbröden; och emedan jag kunde förstå det tungå öde, som -krigshändelserna bragt ötver dem. — Frankrike, fortsatte jag, har gått under, Hvarför? Emedandet en gåvog icke förstod den danska frågans omfång och betydelse. Det bade lugat åsett att gamla besittningar, som trö stormakter garanterat, lössletos från Dan mark. Dorför hade Frankrike mistat Elsass och Lothringen. Icke heller skulle England någonsin . ha. kommit. i den djupt förödmjukande ställning gentemot Nordamerika, derest det på Londonkonferonsen hade visat att det hysto aktning för rätten. Dock, detta villjag icke nu utveckla närmare; ers höghet förstår dot bättre än jag. SJa, ni har rätt, svarade. rikskansleren, jag: delar: fullkomligt er uppfattning. Jag upprepar det: ni har rätt. Hå blottut. Fortfar endast som hittills. Afhbåll er icke från att till mig ställa de allra svåraste spörsmål, spörsmål ännu svåraro än dem ni hittills fram ställt. Ni känner edra pligter. Den försäk ran gifver jag er, att om ni uppträder än al drig gå skarpt, skall iag ingalunda upptaga