Dagens Nyheter – 14 juli 1873, sida 1

nadt att förstöra disciplinen. Bra, bra, mina tappre gossar! I formeren linie så att det är lust och glädje deråt. Raoul om mit; sällskap icke är till hinders för era planer, tillåter ni väl mig att sätta mig i spetsen för eskorten ? — Jag vet sannerligen inte om jag skall tacka er eller gräla på er, kapten, sade Raoul i en halft skämtsam, halft allvarlig ton. I dag skall jag låta mig nöja med det besynnerliga sällskap pi tvingar på mig, men jeg söger er på förhand, att jag från och med morgondsgen ämnar i fullt mått begagna mig af min frihet. — Ni gör upp räkningen utan värden, Raoul. Så länge ni sväfvar i fara, skall jag — med eller mot er vilja — låta er följas af mina tappro karlar. Ni må rasa och svärja 8å myc. ket ni behagar, det bryr jag mig inte om. Ni beklagar er! Vet ni, att det finns mången högättad herre, som skulle vilja gifva tio år af sitt lif för att hafva ett så ståtligt och vördnadsbjudande sällskap! Femton tappra svärd, under befäl af den tappre och ridderlige kapten de Maurevert i egen persom. Guds, död! Det är en furstlig lyx. Kom; allt är klart. Men apropos — hvart skall ni taga vägen? — Till Louvren, kapten. — Mycket bra, käre kamrat; ort svar be-. hagar mig högeligen. RIDDABEN SFOR3I ELLER VAPENBRÖDERNA 70. Re