Dagens Nyheter – 12 juli 1873, sida 2

hytt i hvilken. jag är invecklad. Jag säger, att jag icke har rättighet till att gå i landsflykt för att lemna slottet. Tauve och grefskapet Erlaoges i bänderna på en pultron och en tjuf. Jag fäster ingen vigt vid rikedom, och oförvållad fattigdom fruktar jag icke; men noblesse oblige, kapten, och jag vill icke rygga för de pligter det ålägger mig. — Min fröken, utropade Raoul med hänförelse, om någonting kunde göra er i mina ögon större, fullkomligare, mera beundränsvärd än ni är, skulle det vara den ädla stolthet ni nu visat och som jag icke förut vieste att ni egde. Ni har rätt, tusenfallt rätt! Ah, är det väl. möjligt, att himmelen icke skall bglöna så mycken dygd och så mycket mod! En aning säger mig, att en lysande triumf inom kort skall blifyga lönen för ert hjeltemodiga beslut! . — Jag tror icke på aningar, sade Maurevert; det ligger icke sundt förnuft i det ordet, och jag förstår endast det som ligger inom förnuftets. område. Emellertid får jag förklara för er, min kära fröken, att ert mod behagar mig. Jag finner det alls icke på sin plats, men — det upprepar jag — det behagar mig. Låtom oss försöka, att tala litet förståndigaro. Hvarpå grundar ni ert hoppom framgåug åt ert förslag? — Jag hoppas på himmelen, kapten; och min önskan är, att genast vända mig till hans majestät konungen af Frankrike,