Dagens Nyheter – 12 juli 1873, sida 1

säkerligen sluta med att triumfera öfver huset Lothringen. — Återstår att tega itu med markis de 1a Traämblays. Denne adelsmån, ehuru mäktig och nästan osårber uti sin starka borg i -Auvergre, ör i Paris icke annat än en vanlig döålig. Han begifver sig aldrig ut utan att våra åtföljl af en starkz eskört, det är sant; men har icke också jag en tropp af tappro karlar under mitt befäl? De äro varde med en omsorg, en sekkännedom och en arBkiljning, min frökes, som endast isg är i stånd ait lägga i dsgen. De ärd alla tppfostrade till tjufvar, redo till mord, striäslystne, törstande efter tof — sllesanmavs äro de skurkar, som misst tjugu gåvger förtjent galgen, stegel cc3 hjul; det är med ett ord blomman ef Lutetias banditkår! Jag möter msrkisen och ban sregler på mig; jag rybkar pannan och svär — han blir ond. Striden börjer genast; bodaraa stärgas i mörsta hast, gkottsmälla, svärd rassla, och måtte Lucifer spamma mig om icko markis de la Tremblays esko:t inom fem minuter gripit till flykten öch deras herre ligger mwtsträckt på marken så död som ban kan blifva. BSådars, köre va och ni, ädla fröken, äro mina förslåg. — Ödmjuka mig för herr Lsvalette, denne uppkomling från gårdagen! utropade Raoul. Alårig, Maurevert, aldrig! Min fröken, fortfor han i sorgsen ton, efter en kort paus, BIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDRENA GO,