Dagens Nyheter – 12 juli 1873, sida 1

oo VV VW Btält sig såsomen skildtvakt ute på trappen; hejdade honom. i ; — Käre vän, frågade äfventyraren, ämnär ni rida bort igen? — Noj, jag går för att uträtta ett högst angeläget ärende. — Godt; det gör föga till saken om ni går några fot eller en mil, men från det ögonblick ni sätter föten utom dörren tr allt förbi. Var god och vänta ett ögonblick, käre kamrat. a — Hvad skell jag vänta för, kapten? Jeg siger än en gång att jag har brådtom. — Min Käre Raoul; ni tager mig väl into föf em mar, som utan rim och rägon per fig till att uppoffra nära femtio livres öm dagen? Låta er gå ut ensam, då jag med stora kosträder utderhåller en träpp af fömton tappre män! Kommer aldrig i fråga! Nikommer icke vidare att få sättå ert lif-på spel. Hyarhölst ni går, skall ni blifva väl bevakad. — Men; kapten... — JIsg tillåtex inga resonnermanger. Hallå, mina tappre, till häst! Herr Sforzi beHöfver er. Vid ljudet af kapteneng röst, kommo de femton i bang sold varande skurkarne rusande; någro från sing sofställen, andre från värdshusets kök och Uthus. SE JIsg måste skaffa en trumpetare för att blåsa appell; mämlade Msaurövert, Det der ropandet är ej som sig bör och dessutom eg