Dagens Nyheter – 11 juli 1873, sida 3

Undersatars INOFOSSen: KESO TARA ES ISR Några välmenta råd till mina yngre vänner vid valet af maka. (Ur hr Henrik Lilljebjörns nyss utkomna ar: beta Ett och annst, hvilket vi härmed fekommendersa ) Öfverlägsenhet i börd, förmögenhetsvilkor och kunskaper bör undvikas. Vid sådana till fällen gäller att sätta gordin på sina känslor eller fly, Man bör noga besinna, att man viges icke ensamt vid sin maks, utan äfven vid hennes elägt — är denna alltför hög eller för låg, så drag dig tillbaka, Man täste sig ej alltför mycket vid ett vackert ansigte, som ofta kan bedraga, ty det är ej guld allt som glimmar. Nyttja ej ensamt ögonen, utan så vidt möjligt är förnuft och alla sinnen. Märker du, att förnuftet blifvit bodåradt, så dröj åtminstone; kanske skall du vid ett annat tillfälle finna omständigheterna förändrado, och det är en för vigtig sak att förhasta sig derpå. Sor du dig eftersökt eller lockad, då är det stort skäl att vara försigtig. Hör noga på rösten, den innebär ofta något karaktäriserande, Ia mild röst med ren klang är att rekommendera, och tvärtom en skarp stämma med öfverlägsen kommandoton. Det ges fruntimmer, hvilkas röst liknar en skatas skratt om natten, liksom det finnes karlar, som ba ulfvaläten. Akta er, båda flickor och gossar! Guvernanter kunna vara rätt bra, rätt eöta ibland, men månne de i allmänhet bli goda hustrur? Jag skulle tro, att de hä för stor vana att befalla, Jag har sett sådana, som ej kunna aflägga denna vana och blifva tyranner mot sina män. Ja! som jag förut antydt, berrsklystnaden är verkligen en temligen all män svaghet hos det vackra könet, och då de läppjat ur maktens bägare, vilja de gerna börusa sig deraf. Hur mången stackars informator eller pastorsadjunk; har ej fått sucka under det ok, som en harrsklysten guvernant belastat honom med? Ofta! tar en sådan arm stackare sin tilflykt till glaset och — hur går det då? Sådana skönheter, som äro mycket beun drade och vid sioa promenader omringade af en mängd ynglingar af underordnadt värde, böra undvikas. En förståndig och sedesam flicka, om än en verklig skönhet, utöfvar icke någon stor draguiogskrafc på sämre qvalificerade karlar. Da der följetongsartiklarne, som somliga fruntimmer kallas, kan man gerna försaka. Modedockor bli sällan eller aldrig goda hustrur. Om en flicka genast osppar på och öfverdrifver hvarjo dåraktigt mode, så är hon antingen sjelf eller hennes mor af en sämre beskaffenhet. Sedan man fått allvarsamma speknlationer på en flicka, så skadar det icke att öka utstudera hennes mors karaktär. Man brukar säga, att äpplet icko faller långt från trädet, och om det stundom händer, så är det dock sällan som dåliga mödrar äro varnande exempel för sina döttrar. Sådana flickor; som år efter år exponeras vid brunnar och badinrättningar, kunna äfven för förståndiga karlar vara af ott visst intresse i anseende till deras ledigare umgängeston, men huruvida de bli goda hustrur och för ståndiga husmödrar, lomnar jag derhän. Jag påminner mig en fru i min första ungdom, om hvilken man berättade, att hon sagt till sin dotter: Jay nu min kära Ebba Maja! her jag varit med dig i fyra fastingar och i år ska vi äfven fara dit, men blir du då icka gift, så får det i Guds namn stå tills; I femte marknaden tog det ändiligen skruf, men hur belåten nmiannod blef, vet jag icke. Mins uaga vänner af det vackra könet äro numera högst få, och till dem har jag endast ett, men mycket välmenando råd: Skänk hvarkön ort hjerta ollor, ännu mindre, er hand åt en yngling eller man med dåliga seder. Jag har känt flere älskvärda och i öfrigt förständiga flickor, som blifvit olyckliga genom föreviog med sådana karlar. Do stackars to. korhs, som ofta alltför väl på förhand känna förhållandet, tro sig kunna förbättra en sådan slyngel, men jag har ej sett ett eåda exempel på att sådant lyckats, I allmänhet vill jag afråda alla omvändolseförsök; om de ha någon verkan, så är d6n mer mehlig än nyttig. För en lymmel, gom ej vet värdera en god hustru, fins ingen bot. Tro gubbens välmenta råd och gå hollre i kloster, än J skänken bört ört hjerta till en söm ej är värd annat än ert förakt. Det är gammal sanning, att qvinnor otta skänka sin tillgifvenhet just åt sådana män, som minst förtjona det, och det är dess värre lika sant, att bland hundra ha nittio blitvit olyckliga derpå. Det är icke den uppbrusande, omotiverade, lidelsefulla känslan, som skapar Iyck liga äktenskap, utan den kärlek, om hvilken anastlan talar — dan SAM Si n)dR oemn. arm tan