00 riga qvinna i Frankrike; hans höghet herti: gen af Epernon, den mäktigaste man för dagen; och slutligen markisen de la Tremblayg, en spetibof af värsta slag — alla önska de er död! Ni har ingenting mer och ingenting mindre än skaffat er husen Valois och Lothtingen till motståndare. Hvilka försvyarsmaodel eger ni mot era fieonders förenade styrka? En anmärkningsvärd oförsigtighet, en god del öfverlåd och den tappre kapten de Maureverts vänskap. Om er oförsigtighet kan icke finnas mer än en mening, ert öfverdåd skulle snart bringa er i förderfvet, och bale bi icke den -behjertade och erfarne Maureverts tillgifvonhet att stödja er på, skulle jag verkligen råda er fill att så godt först som pist anse er såsom icke längre tillhörande denna verlden, — Ack, kapten, ni har rätt! utropade Disna, blek och darrande. O, jag bösvär er, öfvergif icke herr Sforzi. Ni ensam förmår ast. befria honom ur denna förfärliga ställ. ning. — Dot är sant, min fröken, svarade Maurevert kallt; men för att uppnå detta lyckliga och svåra resultat, är nödvändigt att chevaliern blindt följer mina råd. — Dot skall han göra, kapten! — Derpå tviflar jag. Men i alla händelBer skall jag ha uppfyllt min pligt och betryggat mig mot samvetsförebråelser, hvilket för mig är en sak af högsta vigt.