Dagens Nyheter – 11 juli 1873, sida 1

fortsätter med er förföljelse mot en ung man, som han beskref för mig — och beskrifningen träffar förunderligt väl in på Sforzi — kemmer ni att dö af en dolkstöt. Albatia — det är att märka — vet lika litet om Sforzi gom om Maureverts planer. Finner ni det icke åtminstone rätt egendomligt? Jag tillstår, stt jag kände en rysning genomila min kropp, då jag nyss hörde den der skurken med sin lika egendomliga som utomordentliga oförskämdhet yppa för oss sina onda afsigter mot er person. Den här Maurevert är en elug och beslutsam karl, en rå soldat. Han är till på köpst — det måste rättvisligen erkännas — utrustad med en oförliknelig blygsamhet; han gör inga försök att skuffa fram sig sjelf och sjunger aldrig sitt eget lof. Då han för något till torgs, kan man taga det för godt. — Om stjernorna äro mig obevågna, svarade Epernon med tillgjord munterhet, men som illa harmonierade med blekheten i hans ensigte, återstår för mig ingesting annat än att sitta upp på min häst och fly ur riket så fort gom möjligt. — Ni gör orätt i att skämta, älskade broder; men jag har gjort min pligt. Jag kom denna morgon bit för att varna er, och jag bar varnat er; mitt samvete är ru lugnt. Farväl; broder; jeg måste ru återvända till Henrik. RIDDABEN SFORZI ELLEB VAPENBRÖDEENA 68.