Dagens Nyheter – 10 juli 1873, sida 3

Under tiden hade ett emigrantskepp lemaat Stettin med Nswyork som destinationsort och anlöpte i förbigående Köpenhamn och Kristian sand. En vecka efter det tartyget hade lemnat sistvämda hamn, utbröt koleran ombord. Skeppet fortsatte sin väg öfver Atlanten och inlöpte i Halifax hamn i Nova Scotia, och förde så sjukdomen till denna stad ätvonsom till den några mil derifrån belägna byn Chezetcook. På detta sätt passerade koleran Atlanten från Stettin. För dessa detaljer ha vi att tacka en env gelsman, hr Radeliffe, som i en återblick på kolerans utbredniog i Europa, uti The Lancet gifvit både en uttömmande framställniog af detta ämne och på samma gång starka bevis på att den ryska epidemien var, icke en fortsätttniog af den, som härjade åren 1865 till 1868, utan verkligen nyinförd från Persion. Hvad nu beträffar det medium, genom hvilket koleran sprider sig i sin epidemiska form, har man funnit det hufvudsakligen vara dåligt dricksvatten. Koletan vandrar från land till land, från plats till plats medelst smittade personer och sprider sig öfverallt der hon genom beskaffenheten af dot vatten som inom området drickes kan få fast fot. Äfven luften bidrar, om den är osund, till hennes spridning och derför är rent och friskt dricksvatten och ren och frisk luft det bästa preservativet mot kolerasmitta. Sjukdomen är emellertid nu ej längre så förskräcklig som för 40 år sedan. Vi känna bättre till den och kuona i synnerhet med större säkerhet och visshet om framgång behandla den å dess första stadier. MAå man blott väl komma i håg, att om rädslan, så som våra förfäder sade, dödar flera än por sten, så skola dock modet och lugnet, understödda af vetenskapen, rädda långt flera, än sjukdomen kan döda. Från flera håll ba vi erfarit att anordnins gar vidtagits för att den fruktade gästen ej skall kunna öfvorraska ställen, som den möj ligen ämnar besöka. I Danmark har så skett. I Norge äfven. Förbållaniet torde vara det. samma på ett och annat håll äfven i Sverige, ehuru vi derom ej hafva oss något bekant. EmeHertid torde det ordet ej kunna anses vara sagdt i otid, om vi påpeka nödvändighe. ten af att, synnerligen vid hamnar, som stå i direkt förbindelse med kolerasmittade orter vid Östersjön, nödiga, försigtighetsmått icke uraktlåtas,