Dagens Nyheter – 10 juli 1873, sida 2

JUL or hofvets och stadens opinion; saken rör också konungen. — Konunget! på hvad sätt? — Käre Epornon, vår broder Henrik är missnöjd. Har ni icko märkt att heanhar visåt oss em viss köld allt sedan ert äfventyr med Sforzi? Jag niedger att er gunst icke löper någon fara af denna lätta köld; dertill är ded tillgifvinhet Herrik hyser för er utan tvifvel alltför djupt rötad. Men sant är icke desto mindre, att han är förtretad — plågas af oro. Ni vet hurudan Henrik är; käre broder. Vid blotta tanken på, att vi kunde blifva dödade i ett envig blir han blek öch darrande; men ehuru sorgen öfver förlusten af oss komme att lägga honom i grafven, skulle han aldrig förbjuda oss att slåss. Henrik är ytterst känslig i fråga om heders: saker. Ingen inser bättre än han en adelsmans pligter. — 84, svarade Epernon tankfull, ni är af den åsigten, att ett möte mellan mig och den der Sforzi är nödvändigt? — Uppriktigt taladt: je, min käre vän. — Hvad! Ni skulle vilja se mig sänka mig ned till denne äfventyrares ståndpunkt? Ni måtte vara galen, Joyeuse! Jög har ofta lagt märko till: den lätihet, hvarmed ni kompro: metterar rår värdighet. Käre broder, om ni och jag iftaga en så upphöjd plats, att till och med prinsar afundas oss, är det icke derför att slumpon förbjelpt oss dertill, utan der.