Dagens Nyheter – 10 juli 1873, sida 2

Naturforskaremötet i Köpenhamn. Köpenhamn den 7 juli. Herr redaktör. Vid vår skilsmessa lofvade jag Eder att sända några rader från naturforskaremötet. Tiden går så hastigt här mellan lärda föredrag och fester samt herrliga utflykter, att jag icke kommit i tillfälle dertill förrän nu. Vill ni veta, huru naturforskarne använde dagen i går, så hör på. Klockan 7 på morgonen ligger årgbålen Zampa, festligt smyckad med flaggor och vimplar, och röker och bolmar ur sina två skorstenar: det är naturforskarne, som skola begifva sig till Möens klint; de Fremmede ere indbudte til Touren och hefva icke underlåtit ett infinna sig, Innan kort har fartyget lemnat hamnen och messingsinstrumerterna i förening med det utomordentligt vackra vädret minska icke det glada humöret. Efter omkring 4 timmars färd landa vi vid Möen, som med sina hvita kritstränder och lummiga bokskogar ligger der som en hafvets drottning. Så snart småbåtarne landsatt oss och man bestigit klinten, står i bokarnes skugga en lukullisk måltid uppdukad och under sång och musik tar man plats. Den som har god tur kommer vid det bord, der den älskvärda fröken Bojesen är värdinna. Programmet har utlofvat några förfriskningar till kl. 12; dessa utgöras af alla möjliga läckra rätter och viner i öfverflöd. Under måltiden hållas flere tal såsom för komitn, för ställets egare, hr Scavenius, m. fl., och man har tillfälle att beundra professor Hornemsäg qvicka och roliga föredrag. Han talar, bland annat, om huru godt man kan lefva Spaa kridtt och vet alltid att finna någon komisk point, hvarigenom han roar sina åhörare. Efter slutad måltid promenerar man utefter stranden d. v. s., 400 fot ofvanför, ty till den höjden hafva vi uppstigit och der går vägen. En herrlig uteigt erbjuder sig öfverallt, isynnerhet vid Sommarspiret, som skjuter sin hvita topp i vädret. På land täta lunder, till hafs de blå böljor, som i fjerran nå himlen, lika blå torn der ne: danför den hvita stranden, på himlen den strålahde julisolen och midt i detta Eden en samling af nordens intelligentaste män, hvilka ej blott. se till ytan och denna naturens herrlighet. Man vandrar omkring på ön några timmar under muntert glam, bestiger den 8. k. Talaren, beskådar den pats, der Dronningstolen, en annan höjd mot hafvet, stått. Nu är stolen begrafven i hafvets djup, för alltid dit neddragen genom den falska våg, som bortspolat dess grund. Mot kl. 5 samlas man till besök i Lissalund, dit äldre och yngreidamer och de äldre kavaljererna, hvartill jag räknar mig sjelf, kunna begifva sg åkande, yttrade professor Horneman. Middagen försiggår under tslrika skålar för nordens land, för unge och gamle, för de fallne vid Fredericia m. fl., hvarvid man äfven får höra Danmarks störste talare, redaktör, Bille. Som jag emellertid icke är snabb.krifvare, kan jag icke medela Eder hvad alla talare yttrade,..Såsom vid frukosten uppläsas och afsjungos nu flere poem, hvaraf jag sänder Eder Henr. Smiths Paa Möens Klint. Fra Nor og Sveås Klippebjem Velkommen nu herovre! Tillad, vi presentere Dem: Her seer De Danmarks Dovre! Ja, tiletaae kun, at de Det fandt Lidt mir dre end det zegte!l Men dejligt er det, ikke sanit? Det kan Da ikke negte. Saa seer I da med Grönt paa Hvidt, At Danmark ejer Bjerge, Lidt smasa, lad gaae! vi tilstaae frit: Mod Eders er de Dyvzerge! Men-hvad !t I bygge paa Granit; Sax kan det sagtens bere! Vi Etikter lev mass påg Kridt: Naa maa man nöjsom viere. Af Havet stiger Möen let, Saa skjön som Eiveng Hulire, 08 Bö öge. Lokker falde tet I ECE SEPT JP BET: PE SIA