Dagens Nyheter – 10 juli 1873, sida 1

MISS medlidsam blick) på dessa hugrande varelser, hvilka favoritens inflytande ditlockat. — Min herre, sade hän till den i förra kapitlet omtalade gascognären, den man, som bestal er, har icke haft så stor vinning af sin dåliga handling, ty jag har hittat ytterligare fyra af era förlorade guld-6cus. Här äro de. Garonnes son öfverhopade än en gång Maurevert med tacksägelser för hans ädelmod och fortfor dermed ännu en god stund sedan kaptenen var utom hörhåll. — Morbleu! utropade äfventyraren. Jag är nöjd med mig sjelf. I gruud och botten är jag en förträfflig karl, hvilket ju bevisas af denna plötsligt påkomna välgörenhet; ty hvilxet intresse hade jag väl af att gifva den der gascognaren fyra guld-6cus? Icke det ringastel Jag gaf helt enkelt vika för en god rörelse i mitt hjerta. Tanken på att denne gascognare, som är mig fullkomligt främmande, blifvit satt i stånd att tillbringa en angenäm dag, gör mig godt. Ja, jag är bestämdt tusen gånger bättre än man anser mig vara. Men låt mig nu litet nogare öfvertänka sakernas ställning. Är mitt dubbla spel med Epernon ett snilledrag eller en komplett dumhet? Jag vet icke. I alla händelser var det ett djerft påhitt. Att jag skrämde den stolte Lavalette, det lider icke något tvifvel; han blef säkert mycket rädd. Frågan är om hans feuktan skall blifva gynnsam eller skadlig för chevelierns intressen. Då Epernon tror