Dagens Nyheter – 9 juli 1873, sida 2

-— U10 -— — Parbleu! utropade Joyeuse och brast ut i skratt. Det här börjar blifva för befängdt. Och nu till den andra affären! — Den högt uppsatte adelsmannen, som af fruktan för att nedsätta sin värdighet beslutat att låta lönnmörda sin motståndare? — Alldeles! Hvad keter denne ytterst försigtige adelsman, Maurevert? — Hans höghet hertigen af Epernon. Vid detta svar kastade Joyeuse sig baklänges i stolen och gaf sin munterhet fritt lopp, — Herr de Maureyert, sade hertigen af Eperron, som hittills icke hade tagit del i samtalet, det synes mig som om ni ej insett hvarken det förmätna eller fräcka i era farliga svar. Akta er, att jag icke ögonblickligen... — Min herre, afbröt Maurevert, jag tager mig friheten erinra er, att hans höghet hertigen af Joyeuse i ert namn såväl som i sitt har ansvarat mig för, att intet ondt skall vederfaras mig för hvad jag nu sagt. Det ringaste våld mot min person skulle vanhedra herr de Joyeuse. Jag trotsar derför er vrede. — Min bäste vän, Eperron, utropade Joyerse, hvars munterhet ögonblickligen försvann och lemnade rum för en allvarlig ton, herr de Manrevert har rätt: ban han vårt löfte. — Visst icke, eade Epernoa hastigt. Vi hafva icke gifvit denne man något löfte, min käre Joyeuse, att lemna hans lögner och smädelser ostraffade... Jeg svär att jeg al