Dagens Nyheter – 9 juli 1873, sida 1

en ton af öfverlägsen myndighet, att en herre, en af hans vänner, önskar att träffa honom genast för en angelägenhet af högsta vigt, som icke tål något uppskof. — Hvem får jag anmäla, min herre? — Ipogen. Jag önskar att bibehålla det strängaste inkognito. Kammartjenaren sneglade på Maurevert, men vid anblicken af den okändes präktiga drägt beslöt han sig för att lyda. — Min herre, sade gascognaren geedan kammartjenaren aflägsnat sig, jag ber att ni icke måtte taga illa upp en fråga, som jag står i begrepp att framställa. Min upprörda pinnesstämning kan måhända lända till ursäkt för min påflugenbet. Jag har nyss förlorat min börs, som innehöll tjugu guld-cus, Ehuru obetydlig, utgjorde den summan hela min förmögenhet; ty jag gaf min hustru i går fem tusen livres och förlorade förliden natt tjugu tusen guld-cus vid spelbordet. Jag skulle derför icke alls hafva någonting emot att åter se mig i besittning af de der lumpna tjugu guld-6cus. Ni har väl inte händelsevis bittat dem? — Nej, min herre, svarade Maurevert med värdighet; jag har bara hittat två guld Ecus. — Endast två! Högst egendomligt! Man måste verkligen medge, att skurkar stundom bete sig på ett högst besynnerligt sätt. Hvarför skulle min tjuf just ha lemrat två guldRIDDAREN SVORZI ELLER VAPENBRÖDERNA GG.