Dagens Nyheter – 7 juli 1873, sida 2

velaktigt få rätt; men å andra sidan vet jag med mig. sjelf, att en olycka, som tillfogades fröken dErlanges, också skulle drabba min kamrat. Mitt bryderi är stort; vill ni, tillåta mig att tänka öfvet saken, min fru? ij — Som ni behagar, kapten. Under tystnad följde Maurevert hertigitnans bärstol närmare en halftimme. — Min fru, sade han slutligen och närmade sig gardinerna, jag är så mycket mer ledsen att icke kunna ingå på ers höghets förslag som jag funnit ett medel — i hög grad snillrikt -— att hämna er på fröken dErlanges. — Ni vägrar då, kapten? — Ack ja, min fru! Ers höghet måste dock tillskrifva sig sjelf att jag vägrar. — Mig sjelf, kapten? Hur så? — Ers höghet gjorde orätt — om ni tillåter mig att uttrycka mig så — uti att delgifva mig sina afsigter. Ni borde tvärtom, ji främsta rummet, ha försäkrat mig, att ni icke hyste några hämdfulla känslor mot Raoul och sedan sökt öfvertyga mig, att fröken TErlanges olycka skulle lända till min kamrats bästa. På detta sätt kunde ni för er sak ha vunnit en intelligent och hängifven tjenare. Under återstoden af vägen — det vill säga till dess hertiginnars bärstol sattes ned framför det ensliga huset vid March6 aux-Chevaux, den hemlighetsfulla tillflyktsort hon begagnade för att dölja sina politiska planer —