Dagens Nyheter – 7 juli 1873, sida 1

-—020 — ij 442 Hallå, käre Roland! Känner ni inte igen mig? Kom litet närmaro så att jag får omfamna er! AK og — För Bent! mumlade äfventyråren. Det ätorstår mig icke andat än att hälla göd min i elakt spel. Och med ett ansigte, som strålade af belåtenhet, och med alla tecken till den uppriktigaste glädje närmade han sig den erarmåäde ryttaren. a SS — Min käre kusin! utropade hat i det de hjertligt skakade BKYarandras hähder. Hyad det gläder mig att träffa er! Store Gud, käre Löouvierb, hyad ni ser bra ut — yngre än någonsin, på min äral j . -— Ja, jeg Befinner mig förträffligt; om inte förlusten af min arm förorsakade mig smärtor, skulle jag vara fullkomligt frisk, Den ariputatiop, som jag mäste underkasta mig, slutar väl med att spela mig ett fult spratt, skall pi få se, käre kusin. mr Jag höppäs, att ni misstager er, bäste kusin, . inföll Maureyvört, Den vanliga föreställningen, att förlusten af en lem skadar det allmänna välbefinnandet, är fullkomligt falsk. Jag har till och med hört medicine doktorer påstå detta: De mena tro på, att en väl utförd amputation innebär et garanti för lfagt lif. EE i — I deh händelsen borde jag Yerkligen beklaga mig öfver, att Di handlat så fattigt mot mig. Hvarför lemnade ni qvar den ena armen? Det hade väl icke gjort er rå mycket