Dagens Nyheter – 5 juli 1873, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Vanan är halfra naturen. Under bottnen på en jernvägsvagn, som dagligen far mellan stationerna Diren och Capellen: Gilverath i Tyskland, har ett rödbröstepar byggt sitt bo. De hafva der häckat, utkläckt äggen och föra pu föda till sina uvgar. Der låta de sinå fåglarne dagligen föra sig fram och åter på jernvägslinien, hvilket gifver dem större område att söka sin föda på, och trots allt larm; som ständigt ljuder omkring och öfver dem, bo de der låbgt tryggare än i hvarje träd, der de äro utsatta för okynniga pojkars plundringsförsök.x Nyss har i samma nejd en kull sädesärlor flugit ur sitt bo, hvilket var mycket sinnrikt lagdt i en urbålkniog under en spårvexlingsskona. Dagligen rasslade 25 ordinarie tåg, utom alla extra, deröfver, och de eljest så skygga innebyggarne läto alls icke störa sig i sin fred. En romersk tiggare. En fru, som slagit ned giva bopålar i Rom, mottog under loppet af två år besök af en och samma tiggare, som alltid -bad om en allmosa, Frun ville i början visa bort honom, men han såg så ömklig ut, att hennes unga dotter kände med: lidande med honom, gaf honom några slantar och fortfor att gitva honom pengar hvar gång han kom. För kort tid sedan medförde tig garen en korg på armen; då han som vanligt hade tått sin slant, bad han on tillåtelse att få komma in, och då han derpå insläpptes i köket, öppnade han. sin korg och tog fram tre tjog ägg. Då man frågade, hvad detta skullo betyda, svarade han på det naturligaste fätt i verlden, att det var ägg, som hans höns hade värpt, och att han ville förära dem åt signorinan; Man kan tänka sig huru detta tillbud. blef mottaget; man bad tiggaren att packa in sia gåfva igen, hvilket han rent ut Mrlog: och då. man visade sig envisj gick han så långt i oförskämdhet, att han hotade med — att ej besöka stället vidare. BStälld inför ett sådant ultimatum, ansåg frun att.hon borde gifva efter och betala äggen genom att gifva dub bolt i allmosa, Hon frågade nu mannen, huru. det kom sig, alt han kunde hålla höns, och fick då veta, att han ogde ett litet landtställe utanför stadens portar med hönsgård, vingård 0. 8 Vv. Det mest komiska i saken var dock, att då tiggaren slutada, sitt meddelande, ut: bröt han: Ack, om ni blott villst komma ät på mitt lavdtställe, huru lycklig skulle jag ej vara öfver att kunna visa er gästfrihet! E