-— ULlO lugnt låter sig nöja med att ha blifvit tillfogad en sådan förolämpning som jag fått smälta i deg, herr de Maurovert? — Visst icke, min fru. — Tror ni då icke att jag skall skynda att utkräfyva en lysande bämd för den förödmjukelse jag i afton fått utstå? Jag skall behöfva era tjonster, kapten, och en stor belönivg står för er att vinna genom att tjena mig. — Fru hertiginna, svarade äfventyraren i allvarlig ton, jag märker och det bedröfvar mig högeligen, att ni icke fäster ringaste vigt vid hvad jag säger. Om ni hade värdigats egna mig ett ögonblicks uppmärksamhet, då jag bestämde vilkoren för att jag skulle tjena er, skulle ni nu komma ihåg, att jag gjorde ett förbehåll till herr Sforzis fördel. Jag är fäst vid denne herre med en tillgifvenhet, som ingenting kan komma mig att glömmå. Det är mig icke allenast icke tillåtet att företaga något emot min vän, utan jag finner mig till och med skyldig att skydda honom för hvarje fara, för hvilken jag kan komma att fiöna hoaom utsatt. — Var försigtig, kapten! utropade hertiginnan. Dot ni nu säger har en stark anstrykHing af högmålsbrott. : 7 — I min heders namn protesterar jag möt det uttryck ers höghet nu behagade begagna, yttrade äfventyraren kallt. Att bedraga er, min fru, det skulle vara att göra mig till herre öfver era hemligheter och att sedan under