Dagens Nyheter – 5 juli 1873, sida 1

513 — för vibrerade af kärlek, skall väl ett hölt lifsHöngifvethet kunna bålla ef skadelöseför den smärta och förödisjukelse jag donna afton förorsakat of? — Stig tupp, win herre; Svarade Diana; på en gäng rörd och öfverräskäd. Denna ställnåg tillkommer eadast ön skyldig. — Ah, min fröken, utropade Raoul häftigt, stöt mig icke tillbaka på detta kärt — drif mig icke med äfsky ifrån er. Kunde niblott läsa i mitt bjerte, skullö ni der fivna en ångor så djup Och allvarlig, ätt ni skulle blidkas tröts er fättmätiga Ktränghets — flig upp, min herre, det ber jag — böfaller jag er! utropsde den stackara flickan med ett ofrivilligt uttryck af ömhet. Diagg, ehuru fullkomligt ren och ädel till sin själ, var dock qvinna. Att hon skulle förblifva Kall och likgiltig för en så oväntad och fullkömlig triumf som der hon nu vunnit öfver nin rival — hade icke det vyärit att begära ex ömöjlighet? Hvad hertiginnan af Montpengier beträffar, hade det-behöfts en målares pensel för att tolka uttrycket i bennes ansigte i dettå ögonblick. Tydligt och med otrolig rörlighet afepegladö nig def de olika känslor af: hat, kärlek, vred6; HKederlag; raseri och sorg som Tåsäde i hednes bröst. Häftigheten af dössa Känslor gjorde henze för stt ögonblick maktlös. Raoul begegnade fig af licines tystnad för att tilltala Diana: RIDDAREN SFORZI ELLER VAPENBRÖDERNA GB.