Dagens Nyheter – 4 juli 1873, sida 2

Diana uppskatta prinsessans kroppsliga fullkomligheter. Hvad den sistnämnda beträffar, gick hon fram emot fröken Ad Erlavges, stannade på ett stegs afstånd och mönstrade henne med stolta och föraktliga blickar. — Ni Har blifvit utrustad, min fröken, yttra. de bon hånfullt, med det slags enkla och anppråkslösa skönhet som vanligen slår ån på octfarna unga män vid derss ivträde i lifvet. Er väl spelade oskuld och -affekterade-blygsamhet kläda er förträffligt! Hur gammal är ni? Vid denna fråga, som framstäldes uti en i högsta grad försmädlig ton, rodnade Diana och en blixt af ovilja glimmade i hennes ögon. — Min fru, sade hon kallt, jag anhåller stt ni först villa låta mig veta hvad som förpkaffåt mig den stora äran af datta berök. — Döt tillkommer icke er att fråga nig, flicka, svarade hennes höghet. Då jeg behager fråga, är det er skyldighet att svara. Hur ir gemmal är ni? Min fru, svarade Diara meå en fasthet, som högeligen förvånade och behagade Racul, ert rpråk i detta ögonblick kommer mig att tro, det ni står under ivflytande af något besynnerligt missförstånd. T;llåt mig att upplysa er om ert missteg: mitt namn är Diana d Erlanger; såsom dotter af en gammal och ädel familj, är jsg er jemlike, om icke i skönhet så åtminstone i börd. : — Guds ljus! Försök icke att leka den le