Dagens Nyheter – 4 juli 1873, sida 1

oo SN af den beklagliga lätthet, hvarmed jag gifver mina passioner fria tyglar. Nå väl: jag tillstår, att jag för ett ögonblick blifvit bländad, berusad, förtrollad, jag vill icke säga af kärlek — det vore att vanhelga ordet — utan af en vansinnig fantasil — Ni ser, Diana, att jeg strängt fasthåller vid mitt löfte, att hvarken söka urskulda eller förminska mitt fel. Men, vid himmelen, som hör mina ord cch är vittne till. min ånger, — vid hoppet om ett. lif efter detta, vid min ära såsom gentleman, svär jag alt min kärlek till er aldrig, icke ens under inflytandet at denna brottsliga sinnesyra, upphört att vara oinskränkt, gränslös! Jag fattar era tvifvelsmål och erkänner dem såsom fullt berättigade. Hur kan så mycken kärlek verkligen låta förena sig med så mycken svaghet? Jag vet det icke, Diana, men jeg upprepar det än en gång, och jag svär, att jag talar ren, osminkad sanning, ingenting anrat är ganning!— Än ett ord! Då jag för en timme sedan erfor att ni kommit till Paris var min första tanke att för er tillstå mitt brott. Tro rig, min galenskap varade icke längre än en dröm; jag har längesedan brutit: de. sköra band, som qvarhöllo mig i detta knappast ännu inträdda brottsliga tillstånd. Jag har återvunnit, jag vill icke säga min frihet, ty min själ kan aldrig upphöra att helt och bållet tillhöra er,utan min heder. RIDDAREN SFORZI ELLEB VAPENBRÖDEBNA G?. a