Dagens Nyheter – 4 juli 1873, sida 1

— 512 — af detta samtal, som jag icke kunde förekoms ma, skall länge tynga på mitt samvete såsom en förebråelse. Mitt uppförande mot herr Sforzi måste ha varit mycket tadelvärdt, synes det mig, för att kunna berättiga er att tilltala mig i sådana ordalag som ni gjort. Var förvissad, min fru, att jag icke skall råga måttet af min skam genom stt inlåta mig i täflan med er. I det ögonblick då mni hitkom, höll jag på att taga ett sista, oåterkalleligt farväl af herr Sforzi. Min fru, fortfor hon efter en kort paus, skrif icke på fruk tans räkning den lätthet, hvarmed jag afstår från herr Sforzis hjörta: vore det fråga om att göra er stridig en broders kärlek, skulle jag handla på helt annat sätt, Då skulle jag djerft inlåta mig i striden och trotsa höjden af er vrede. Under det Diana sålunda uttryckte sig, betraktade Raoul henne med en känsla af passionerad beundran, sem stegrades nästan till hänryckning. — Den oförsigtige! mumlade Maurevert då han såg chevaliern i begrepp att taga ordet. Hvarför djefvulen lemnar han icke sina båda offer att uppsluka hvarandra bäst de behaga? Nu skola de med förenade krafter gå löst på honom med näbbar och klor. Maurevert hade icke misstagit sig om Raouls afsigt. Knappt hade Diana tystnat, förr än han närmade sig henne och böjde ett knä. E— Min fröken, utropade han med en röst,