svåräste af alla anklagelser — den för mened! Med Bopknäppta händer ber jag att ni måtte tillåta mig att afgifva några förklaringar. Min möning är icke att vädja från den obevekliga dom vi uttalat. Min lifsgerning är slutad; jag åstundar endast grafvens hvila, — Ett bruk, som vunnit helgd, är att respektera en till döden dömd mans sista önskan; det är iakttagandet af detta bruk jag nu påkallar. Mitt brott är i och för sig tillräckligt oförlåtligt, för att icke behöfra ytterligare förstoras genom falska beskyllningar. Jag skall icke på något sätt dagtinga med sanningen, ehuruväl jag derigenom kanske kunde befria mig från er likgiltighet, ert, hat och ert förakt. Uti en mans bjerta — och jag talar nu om sådane män som äro dygdige, tappre och ädle — : gömmas skändliga hemligheter, om hvars tillvaro ni med er rena, upphöjda själ icke kan hafva någon aning. Jag mäste rycka bort denna slöja från er oskuld, och måtte himmelen förlåta mig detta ohelgande! — Det är en obestridig sanning, Diana, att en man, som kallas öfverlägsen, ofta genom sitt lättsinne får dyrt gälda hvar och en af de egenskaper, hvilka höja honom öfver den vanliga flocken. Medvetandet om styrka leder till orättvisa, om öfverlägset förstånd till stolthet, om Bkarpsinnighet till hyckleri. Naturen har utrustat mig med fasthet och energi. De goda egenskaper, som dessa karaktersdrag meddelat åt min själ, motvägas sorgligt nog