on SÅ on göra mig ondt att se er missförstå arten af den häftiga sivnösrörelse, som er plötsliga ankomst framkallade hos mig. Ni måste se orsaken till densamma i de kära och sorgliga minnena, som er närvaro plötsligt väckte till Hf i min själ. Var icke ni, herr Sferzi, den siste af alla jag känner, som såg min älskade och vördade moder då hon låg utsträckt på sin dödsbädd? — Min fröken, sade Rooul sorgset, er anmärkning är onödigt grym; ert beslut att icke mottaga mig tolkar alldeles tillräckligt den ovilja ni hyser för mig, den fasa jag ingifver er. Dianas första tanke var att motsögs denna orättvisa anklagelse och att gifva fritt lopp åt sitt bjertas ingifvelser; men minnet af Raouls trolöshet uppdykte nästan ögongonblickligen i hennes själ, och den förorättade qvinnans stolthet tog öfverhand öfver den unga flickans känslor. Med en röst, hvars fasthet och bestämdhet kom Raoul att spritta till; fortfor hon: — Jag har gjort orätt, herr chevalier, sade hon, uti att neka er ett samtal, och det gläder mig nu att slumpen framkallat detta möte. Jag önskar att ni icke, då ni för alltid skiljes ifrån mig, måtte föra med er någon ogrundad, dålig tanke om mina känslor, och min uppriktighet skall bevisa er, herr Sforzi, hur oåterkalleligt mitt beslut var att icke återse er. Hör mig, det ber jag, utan att afbryta