Dagens Nyheter – 2 juli 1873, sida 1

OO KUV VV het gjorde det omöjligt för skairkarne att på en gång kunna anfalla sitt offer, som också derför hade lättare att försvara sig. Under mer än en half minut hörde man icke annat än det fruktansvärda rasslet och smällarna af de hvarandra korsande klingorna, kring hvilka gnistorna röko. Icke ett ord yttrades på någondera sidan; en hemsk tystnad omgaf den mordisgka scenen. Chevalierns röst var den första, som blandade sig med. vapnens gny. Dess styrka och klang gåfvo tydligt tillkänna, att den unge mannen icke hade förblifvit känslolös för stridens hetta, utan att hans blod hade råkat i sådan svallning, att han åter hemfallit under inflytandet af: denna förfärliga kris, ur hvilken endast kärlekens. makt för ett ögonblick hade räddat honom. — Uslingar! skrek han och lät hvarje ord åtföljas af ett hvinande hugg. Uslingar! Om I haden vetat på förhand hur styft det arbete var, som I åtegit er, skullen I kanske ha tänkt er för två gångar innan I gått åstad. Måtte. blott mitt svärd hålla, så svär jag vid himmelen att icke en ends af er skall komma med lifvet härifrån för att få mottaga den lumpna lösen för ert brott! Hvad? Tyeken I? Dragen I er tillbaka? Är jag icke nedstucken ännu? Hafyen I icke drifvit mig till.det yttersta? Kom; gören än ett försök, och det kan hända att I fån fukta era läppar med ert bytes blod!