Dagens Nyheter – 2 juli 1873, sida 1

-— 492 — hade dolt det uttryck af ursinnig vrede, som sammandrog deras motståndares drag, torde de möjligen ha dragit i betänkande att anfalla honom. Plötsligt inträdde hos Sforzi en förändring, lika utomordentlig som -ögonblicklig. Hela hans förflutaa lif framstod. för hans själ med denna otroliga och underbara klarhet, som annalkandet af en hotande fara förlänar mer än vanligt begåfvade naturer. Framför. honom stod Dianas bild, strålande, änglalik. Hans vrede gaf vika för svaghet — han blef rädd. — Att dö då man står lyckan så nära! mumlade han. . Jag känner mig icke i stånd att utveckla ett så stoiskt mod. Liksom en hjort, förföljd af ett koppel, som törstar efter hans blod, vände han sina motståndare ryggen och flydde med all förtviflans kraft. Fem minuter voro nog att gifva honom så långt försprång för sina fiender, att han icke längre hörde ljudet af deras steg. Flåsande och med panran badande i svett, lutade han sig mot en vägg för att hvila. Han fick. derunder psigte på en lykta, som hängde ut ifrån ett stort, men simpelt hus, hvilket låg några steg från.den plats der han stod. Han kunde icke återhålla ett utrop af glädje. Vid det matta skenet från lyktan läste han på en skylt, som sträckte sig utåt gatan, orden; CVärdshuset Konung David. Husrum för menniskor och djur. Med ett språng