Dagens Nyheter – 1 juli 1873, sida 2

-— 483 Detta svar tycktes i hög grad besvära kaptenen. — Vid -mintro; svarade han ; jag tillhör hennes höghet med kropp och själ, detär sant; men det är mig dock omöjligt att just nu hörsamma hennes inbjudniog. Min vapenbroder, min bäste — jag kän så godt söga min ende vän är utsatt för: en faral Pligten går framför allt. — Ni syftar på ohövalior Sforzi? frågade mannen. -— På herr Sforzi. — Nåväl, då svär jag er äv er ohörsamhet mot privsossens, min högt ärade och mäk tiga maätmors befallningar sannolikt kommer att högeligen förvärra chevaliorns ställning: Hörr:de Maurevert, jag har icke något intresso af ätt bedraga er och kän tala fullkomligt öppet till er, Hör mig med uppmärksamhet. ) — Med nöje, min Hört svarade Maurevert; men eftersom vi kunna täla lika bra på gående som på stående fot; så låtom oss fortsätta vår väg. Jag är blott öra. — Kopten, svarade Marios tjenare, en stund efter det mi gått hörde jag prinsessan yttra sig omveri de mest berömmande ordalag. Hon skattade sig lycklig öfver att ha fäst er vid sin person och hon lofvade sig att ofta draga fördel af era sällsporda talanger och värdefullg egenskaper: Om jag vore en vänlig och afundsjuk spion, käre herr Maurevert,