01 me FYRTIONDE KAPITLET. i, 7 Priset på två frågor. Det började redan att skymma då Maurevert lemnade Hjorthufyudet. Sena vandrare skyndade med brådskarde steg till sina hem och den störa stadens bullor aftog så småningom. — Morbleu! mumlade äfventyraren och påskyndade sin gång. Jag håller visst på att blifva gammal. Det är mig nästan motbjudande att gå tvärs öfvar gatan sedan en gång taptoklockan ljudit. Det är ett dåligt tecken; det påminner om äkta ståndet. Hvad det rar synd att markis de la Tremblays skulle låta döda grefvinnan TErlanges! Upplifvad och föryngrad af kärleken, skulle den förträffliga gamla hugsenotten ha blifvit ett synnerligen passande parti. Jag skulle ha blifvit herre till Tauve, skulle ha egnat mina lediga stunder åt att odla min jord och åt att söka uppdrifva mina underlydandes skatter. Hvad det skulle ha blifvit för ett angenämt lif! Men det är någon, som på ett högst besynnerligt sätt rättar sina steg efter mina; det ser verkligen ut som om han förföljde mig. Jag har lust att se, om mina migstankar äro grundade. BIDDABEN SFORZI ELLER VAPENBBÖDER A. 59.