Dagens Nyheter – 30 juni 1873, sida 1

va ond.. Låtom oss slåss på egen hand eftersom vi icke hafva några sekutidanter. ; -— Låtom oss slåss! upprepade dvergen och intog ställning med; er precision och bestämdhet, som tycktes. gifva till känna fullkomlig förtrolighet med.fäktningskonsten. ; ,;Maurevert började ledsna på leken, men han kunde nu icke draga sig tillbaka, utan att utsätta mig för, de kringstående, lättingarnes åtlöje. och speglosor.. Han intogderför en något extravagant ställning. Är vi färdig? frågade han dvergen kallt. — Jay kamrat. 7 Till de kringståendes stora fröjd drog den lille mannen en förgylld plit ur sin slida och började fäkta mot Maurevert. Efter att ba gjort ett par, tre groteska utfall, uppgaf han ett anskri, slog ut armarne och föll till marken, spelande rolen af en dödligt sårad. — Hjelp, kapten! utropade han med slocknande, röst: . . Utan att afvakta en andra uppmaning, upplyfte. Maurevert. den lille mannen och, bar in honom på Hjorthufvudet. a. De kringstående, högeligen roade af scenen, skingrade sig under uttryck af ledsnad öfver, att.saken blifvit så bastigt expedierad, Så snart dvergen och äfventyraren blefvo ensamme, sade Maurevert i fullt allvarlig ton: Min herre, jeg kan, verkligen icke fatta hvarför ri tillställt denna komedi; men