ET AVE dighet att bedja er mottaga min ödmjuka urgBäkt. ske Gah skedet vc Kl — Horr 8Sforzi, gade, Marie efter en kort paus, bör jag uppfatta den anspelning ni gjort på vissa uttryck, som fäldes under värt första samtal, såsom irroni eller såsom ett uttryck af missnöje? . Om jag i företa ögonblicket säårade er egenkärlek genom att för er ärelystnad öppna ett mera vanligt och inskränkt perspektiv, var detta blott för att sedan desto lättare kunna eggs er afumnd och väcka er stolthet. — Min fru, svarade Bforzi, ni tillägger minga ord en mening, som jag icke yelat gifva dsm. Jag ville hvarken vara ironisk eller visa mitt missnöje, utan helt enkelt uttrycka mina åsigter och mina förhoppnirgar. Jag upprepar än en gång, min fru, att jag hvarken känner. nig dragen till. hofvets glans eller dess strider. Min dröm om framtiden håller sig inom den lugna medelvär, som ni har rådt mig att följa. . En prinsessas kärlek skulle förstöra mitt oberoende, min frihstskänsla; ty en prinsessa kan blott älska en slaf. — Men om jag sade er att jeg älskar er, Raoul! utropade: Marie med så mycken häf. tighet, att det sällsamma i förklaringen träddo i skuggan för tilltagsenheten och djerfheten i densamma, i Chevalierns hjerta klappade häftigt, blodet sjöd i hans ådror och det slymde ett ögon