Dagens Nyheter – 28 juni 1873, sida 1

pet. Ja, min fru, jag älskar fröken TErlange3 af bela min själ; nin kärlek till henne skall icke ens upphöra med mitt lif, ty min gjäl skall tillsammans, med hennesfly till Jjusara rymder. TIngentiog, min fru, var förvissad derom, ingenting — hvarken utsigten till den mest lysande framtid, eller vissheten om ett förfärligt slut skulle kunna förmå mig att afstå från fröken dErlanges! — Ehuru ännu ung, har jag redan lidit mycket, hvilket också vill säga, att jag upplefvat mycket. Jag är icke den enfaldige och oerfarne landtjunkare, som ni föreställer er, och nu, då jag icke längre är förblindad af passion, kan jag säga er hvilken rol ni spelat mot mig — hvilka afsigter ni hade med mig. Ni försökte — och för ett ögonblick lyckades ni, det erkänner jag — att förvrida mitt hufvud derför att ni behöfda mig för utförandet af vissa edra planer, dem jag icke känner — kanske för att hämnas en älskares otrohet; sådant sger man alla dagar vid hofvet. Ni hade behof, säger jag, af en blind, oinskränkt tillgifvenhet. Ni behöfde ett tappert svärd, färdigt att på ett ord af er fälla det offer ni utpekade. Af den vedervilja, hvarmed jag denna morgon mottog er allmosa, har pi tvifvelsutan kinnat finna, att jag icke alldeles är den skurk eller den narr Bom ni sökte. Ni har nu förändrat er taktik; ni har: beslutai att slå ett afgörande slag — ni har låtsats vara kär i mig. Kanske just