Dagens Nyheter – 27 juni 1873, sida 2

-— 462 — Jag känner hvarken hat eller vrede mot er: Ni är adelsman på grund af er börd, men naturen har nekat er de egenskaper och böjelser, som tillkomma ert stånd. Ni är i sanning mera beklagansvärd än klandervärd. Far: väl, kapten, för alltid! Diana talade med sådan bestämdhet, att Maurevert, tvärt emot sin vana; alldeles förlorade sin själsnärvaro. Han lydde mekaniskt och efligsnade sig under tystnad: — Lehsrdy, sade han hastigt vid det han gick förbi trotjenaren; jag är icke säker på, om jag icke gjort mig saker till en stor dumhet. Gå genast in till er matmor! Den trogne tjenaren rusade in till Diana, mon han kom just lagom för att få so benne falla sanslös till golfvet. Väl kommen utanför enkefru Lawirandes hu3, skyndade Maurevert framåt med steg, så snabba gom om han hade varit stadd på flykt. — För djefvulen! sade han till sig sjelf. Jag skulle vilja gifva tusen guld-6cus, om Raoul icke bade kommit i hennes höghets vägi Den der lilla Diana är verkligen en beundransvärd varelse. Hvem vet om man med keznne till hustru icke skulle kunna finna sig lycklig utan förmögenhet? Må!te den behornade snöra igen strupen på mig, om jag vet hvad som nu är att göra, eller hvilket beslut som bör fattas! Min känsla och mitt sunda förnuft stå i en så häftig strid med hvarans