-— GV -— dra, att det går alldeles omkring i mitt hufvud och jag är icke i stånd att få en enda id6, Ja, så är det! I främsta rummet måste jeg söka upp Raoul och säga honom allt. Dorpå måste jeg lemna Hjorthufvudet och tega in på något annat ställe. Jeg låter sakerna rangera sig bäst de kunna och håller mig sjelf på vederbörligt afstånd. TRETTIÅTTONDE KAPITLET. Räddad från slafveri. Under det Maurevert på ett så lysande och framför allt så framgångsrikt sätt uträttade det uppdrag till Marie, han fått sig anförtrodt af Raoul, mätte chevaliern golfvet isitt rum med ojemna steg, under det han försökte att dämpa det feberaktiga tillstånd, hvari han befann sig. — Är det väl möjligt, frågade ban sig sjelf, att jag kan ha låtit fånga mig i Maries nät? Denna gvinna är skön, beundrassvärdt sköp, det är sant; men hvarför bar jag icke förr märkt att denna förledande yta döljer en förderfvad själ, ett förrädisk; hjerta? Ab, om Disna rågonsin skulle få veta till hvilken grad jag förorättat hennes minne, hvad hon lå skulle förakta mig! Genom hvilket förso