Dagens Nyheter – 27 juni 1873, sida 2

NM Maurevert. Ända tills nu har jag ansett mig såsom ett mönster af beständighet och trohet, och utgående från denna falska föreställning gade jag till mig sjelf: då mina ömmaste böjelses aldrig räcka öfver en vecka, kan det ju hända att fyra dagar skola vara nog för att låta fröken dErlanges helt och hållet glömma Raoul. Då jag mötte Lehardy, utmålade jag för honom chevalierns uppförande i de svartaste färger — gjorde honom till ett riktigt odjur. — Hvad! utropade Diana, utom sig af rörelse. Var då allt hvad ni sade Lehardy om herr Sforzi osant? — Det var blott en väfnad af osanningär . . . — Gud i himmeler, är det väl möjligt! mumlade Diana och höjde sina tårdränkta ögon mot himmelen; men nu var det glädjstårar hor göt och genom dem strålade blicken af tacksamhet. Heznes utseende undergick inom några ögonblick en otrolig förändrivg. Hennes ansigte, som nyss varit blekt och fördystradt af sorg, strålade med en himmelsk klarhet; hennes blick återficz, ebura tårdrävkt, sina förra liflighat. Honnesa skönhet blef så rörande, 8å fullkomlig, att äfven Meurevert kände sig djupt rörd vid anblicken deraf. — Vid den heliga jungfrun, mumlade han för sig sjelf, om fröken Diana nu sade mig, att hon ämnade flyga upp till högre rymder,