Dagens Nyheter – 27 juni 1873, sida 1

fråga jag står i begrepp att vidröra. Ert sunda omdöme och de känslor ni hyser för Raoul äro mig en borgen för att niicke skall missuppfatta min mening. — Det finnes, fortfor Maurevert, en mycket hög och mäktig dam, hvars namn jag kanske icke bör nämna, som är i hög grad intagen i Raoul. Jag råkar händelsevis hafva mig bekant, att denna dam är lika frikostig som hon är mäktig. Tycker ni icke att det skulle vara en skön sak att låta er rival dra. ga försorg om er hemgift? Mig synes detta vara ett ypperligt tillfälle. Denna dam är dessutom nyckfull till ytterlighet och jag skulle kunna våga mitt hufvud på, att hon inom mindre än en månad totalt skulle ha glömt chevaliern — till och med hans namn! Om kaptenen icke hade varit för mycket upptagen af sin högst egendomliga plan, för att tänka på att lägga märke till den verkan, gom -hans ord gjorde på Diana, skulle han gäkert ha besparat mig besväret att afsluta sitt anförande. — Kapten, sade hon med lugn värdighet, jag vet icke, och jag önskar icke att veta om ni talat i eget namn eller såsom herr Sforzis ombud. Benämningen vän4, som ni tillägger chevslier Sforzi, är i mina ögon en kränkniog, stor nog att rättfärdiga — till och med att påkalla en evig brytning mellin chevalier Sforzi och fröken dErlanges! Jeg ber er, kapten, att icke yttra ett ord vidare.