Dagens Nyheter – 27 juni 1873, sida 1

oo ARR nn ningsoffer skall jag väl någonsin inom mig knnna utplåna den tryckande känslan af min skuld? Åvgern gör Diana mig dubbelt kär, ty han visar mig hela vidden af min låghet. Hur högt står hon icke öfver Marie! Hos Diana har modet sin källa endast i pligtkänsla; men Marie deremot visar sig djerf endast af nyck. Diana representerar det godas, Marie det ondas ande! Den ena är en engel, den andra en demon. En stackare som jag är, var det med ögonen vända mot himmelen, som jag lät mig falla i den bottenlösa afgrunden! Hans sinnesrörelse var ännu lika stor, då en knackning på dörren till hans rum ådrog sig hans uppmärksamhet. Det var värden, som lemnade ett bref. Så snart mannen gått ut ur rummet, bröt chevaliern förseglingen med feberaktig häftighet. Brefvet var från Marie. Den hemlighetsfulla unga qvinnan bad honom att utan dröjsmål besöka sig, ty hon hade ett angeläget meddelande att göra honom och en tjenst af vigt att utbedja sig af honom, Raoul tvekade; att hörsamma inbjudniogen vore, det kände ban, detsamma som att kasta sig djupare än någonsin ned uti den afgrund, ur hvilken han till hvarje pris villo rycka sig upp — det vore att gå vapenlös i striden. . -Ja, jag skall gå, sade han slutligen, ty mina farhågor äro mera förolämpande för Diana än min öfvergående otrohet har varit.