Dagens Nyheter – 26 juni 1873, sida 2

Utrikes-Nyheter. Civilbegrafningarne i Frankrike ha, såsom telegrafen redan omförmält, fått en viss politisk betydelse, då frågan derom gjorts till föremål för behandling icke blott i pressen, utan äfven i nationalförsamlingen, der till och med två af regeringens ledamöter ansett nödigt att yttra sig i saken. Vi lemna här, meå hänvisning till telegramafdelningen, en kort redogörelse för denna frågas beskaffenhet och anledningen. hvarför den kommit på tal. Den nye prefekten i Lyon, Ducros, utfärdade ett dekret, att civilbegrafningar, d. v. s. sådana som ske utan prest och kyrkliga ceromonier, skulle verkställas. före kl. :z:på morgonen, Denna förordning har blifvit häftigt angripen, emedan man deri sett en kränkning af religionsfrilieten. Till försvar för Ducros åtgärd. anföreg, att oivilbegråfningar ofta begågnats till demonstrationer och utförts på ett sätt, som tydligt röjt en tendens att håna öck förtreta den katolska majoriteten af betolkningen, . och att sådana fall förekommit kan icke förnekas. Men å andra sidan ha civilbegrafningarna, som länge brukats i Belgien, hvarest till öch med en förening stiftats, hvars medlemmar icke vilja begrafvas med kyrkliga ceremonier, ursprungligen framkallats af oförs dragsamheten hos de katolska prestarne, bvilka i sina liktal öfvet: aflidna politiska mötstån dare ofta yttrat sig om dem på det hängynsglögaste sätt. Förbittriagen öfyer Ducros: dektet har emellertid nödgat honom att återtaga dötsåiima och i Sätut Public förklara, att dermed endast varit åsyfiadt att förhindra politiska demonstrationer vid degsa. begrafningar. Men att detta icke var fallet, utan att dekretet var ett vttryck af den rådande majoritetens, tankar, synes af: en annan tilldragolse, som i dessa dagar inträffat i Paris. Dei 20 dennes dog deputeraden Brousbe. Under sin sjukdom hade han:bestänidt förordnat, att man icke finga föra: hans, lik till någon kyrka, utan att det skulle föras direkt till kyrkogården, samt tillagt, att det skulle vara en förolämpning mot hads minhe, döröst en prest vore närvarande vid begrafningen, Rogeringen hade blifvit underrättad ;härom, och saken gjordes till föremål för öfverläggvingar i ministerrådet, hvärost Mac Måhon, enligt, hvad, det -berättats, uttalade sig-emot, att. nationalförsamlingen. läte sig offietolt rex presenteras vid begrafningen, liksom hån fann det . förnärmände för hären, om den skule lemna, en, hederseskort., Då man sicke; a alldeles säker på, huru begrafningen skulle försiggå, fattade man emellertid det riksvigtiga beslutet, att inga afvikelser från det van: liga bruket skalle skö, tills man finge se, om det verkligen. skulle blifva en civilbegrafning. Ea öfverste fick derför befallning att med två sqvadroner : kyrassiorer ipfinna big vid sorghuset och vice presidenten Goälard begaf sig äfven dit jemtö två sekreterare ööh en qvestor på nationalförsamlingens vägnar. Utom yttersta venstern, som var starkt reprösen terad, hade för öfrigt blott få deputerade infannit sig. Allt: tillgick som Vånligt, tills kistan lyftes upp för att föras bort, utan att någon prest ännu blifvit synlig. Då det, söm man väntade på, sålunda var konstateradt, lemnade Goulard med sitt officiella följe plötsligt sorgskaran och öfversten med sina kyrassierer red hem till. kasernen, De depu: terade at den yttersta venstern jomte den aflidnes -slägtingar och vänner begåfvo sig då ensamme : till kyrkogården, hvarest den förre prefekten i Lyon, Challemel Lacour, höll ott tal, som har inledde med att förklara, att de SNURRA RNE NESTSSNNTSRTS SES TITTT TTT et te er et AR TR