Dagens Nyheter – 25 juni 1873, sida 2

med hofven uti en vid stallet liggande sophög, dervid högen fattade eld, hvilken fick en sår dan utsträckning att äfven stallet antändes. Genom tillkommen hjelp släcktes dock snart elden, som man förmodar uppkommit genom friktion; mot någon i sophögen befintlig tändsticka, Upsala universitets 400 åriga jubileum. Sedan den komitå, som af akadoemiska konsistoriet blifvit nedsatt för att förbe reda och afgifva nödiga upplysningar, huruvida en jubelfest till firande af universitetets stiftelsa för omkring 400 år sedan borde föranstaltas, fullgjort detta sitt uppdrag och med förslag i ärendet inkommit samt deruti bland annat hemställt om godkännanda af en af ledamoten i komitn docenten C. Annerstedt uppgjord plan till författande af universitetets historia, har kanslern medgifvit att från reserv fonden må utanordnas 1000 rdr att under in nevarande år för detta historiska arbetes pås börjande användas. Afsatt adlig mämdeman, Vid Rönnebergs häradsrätts ting i Glumslöf den 19 d:s förekom bland annat att en adelsman Berg v. Liade, hvilken anförtrotts nämdamanssysslan för Svalufs socken, förklarades af domhafvanden afsatt från denna sin bafattning, sedan han efter en förut erhållen varning eller skrapa nu åter var frånvarande. Fynd, Från en korrespondent i N, Upland har Helsingen fått omottaga nedanstående notis: I Vendels socken upphittades den 4 maj d, å i en by vid namn Hökby 38 mynt, bredvid byvägen, der några svin bökat upp jorden. På samma ställe har för någon tid sadan stått en stuga, hvilken en gång i tiden lär varit bebodd at personer som begått en ryktbar stöld i Björklioge kyrka. Tjufvarnes upptäc kande skulle enligt sägen försiggått på det sätt att en gumma från ofvan nämda by, stadd på resa till Upsala, vid förbigåendet stannat vid berörda kyrka, medan kronobetjeningen derstädes höll undersökning om stölden, Jå gamman sett sig omkriog och märkt, att tjuf varne äfven måste använda stegar för att kom: ma in, suckade hon djupt, Vid efterfrågan om orsaken dertill berättade hon att några hennes grannar begifvit sig bort samma natt, då stölden skett, försedda med stegar och andra redskap, och att hon misstänkt deras förehafvanda. Nu vore hon öfvartygad om att inga andra än de verkställt inbrottet i kyrkan. Med ledning af denna uppgift upptäcktes och fasttogos tjufvarne, hvarvid en del af det stulna silfret jomväl påträffades hos dem. Do upphittade myntens läge tyckes antyda att de legat i någon låda af trä, som antagligen varit nedgräfd under stenfoten eller golf vet i nämda tjufvars hem, Att detta skott för lång tid tillbaka synes deraf, att mynten, fastän till stor del af silfver, voro mycket anw frätta. De äro troligen från konung Johaa III:s tid, ty samme konungs namn märkes på somliga af dem, Fyndet erbjudes kronan till inlösen. Den största märkvärdighet måhända i Karlshamn är det stora hagtornsträdet, som står. vid kyrkans norra gafvel och som nu i sin fulla blomstring erbjuder en särdeles vacker syn. Stammen är 2 fot från marken 5 fot i omkrets och 6 fot trån marken 4 fot och 7 tum. Dess höjd från markon till der de nedersta grenarno skjuta utär omkring 20 fot, men kronan, som i vinden skälfver, liksom en hjelm sin rundel hvälfver. Troligen är detta träd det största j sitt slag i Sverige. Dess ålder känna vi ej med visshet, men man antar, att det är lika gammalt eller åtminstone föga yngre än kyrkan, som bär årtalet 1693. Vi hafva hört gamla porsoner 3äga, det de hört af sina föräldrar, att trädet skullo blifvit planteradt ett par år efter det kyrkan blef färdig. Men detta gamla vördnadsbjudande träd med sin (under blomningstiden) hvita bjessa bär ganska tydliga vittnesbörd om alltings förgänglighet. Stammen börjar invärtes blifva murken och ihå ig. (C.) Vådilg luftfärd. En fem års flicka, dotter till snickaremästaren Olsson i Gefle, hada tisdagen i förra veckan uppstigit i ett fönster uti husets tredje våning för att öppna detsamma. Då hon aflyftat hakaraa och upp skjatit fönstret, kom en hennes yngra broder och stötte till henne, så att hon föll ned i gatan — Underbart nog blef hon ej det ringastoe skadad; hon döfvades blott för en stund af -fallot, men uppstod snart utan bjolp och iogick till de sina. — Under det modern helt ängsligt undersökte om den lilla kunde ha skadat sig, yttrade flickan sin förvåning öfver att hon flugit nedåt och sj lika så gerna kunde hafva flugit uppåt. i sNR——————EL Dödsfall. En af danska armöns veteraner. oenerallöitnant CC F Hanasan aflnd I