TRETTIOSJETTE KAPITLET. Markisen och prinsessan. Sedan de Maurevert aflägsnat sig, återvände Marie till markis de la Tremblays för att fortsätta det samtal, som afbrutits genom äfventyrarens ankomst. Markis de la Tremblays uppförande i Maries närvaro var mycket olika det, han antog i Auvergne, och om hans vasaller nu hade varit i tillfälle att se och höra honom, skulle de förvisso ha känt sig intagne af tvifvel om sin herres identitet. Det var nu ingenting hos honom, som gaf. tillkänna den stolte och oböjlige feodalherrn, för hvars blick en och hvar inom provinsen darrade. Hans sätt var förekommande, uttrycket i hans ansigte vördnadsfullt och den ton, i hvilken han talade, nästan ödmjuk. En uppmärksam iakttagare skulle dock på ett visst myndigt tonfall i rösten och på vissa sammandragningar af ögonbrynen — tecken, som han då och då lät undfalla sig — ha kunnat märka, att tigern, ehuru ban för tillfället dolde sina klor, ieke derför hade aflagt något af den vilda och blodtörstiga natur, som gjorde honom så fruktansvärd. Vare sig nu, att Marie icke misstänkte markisens dåliga passioner eller, att hon