Dagens Nyheter – 20 juni 1873, sida 2

-S me R För att vara riktigt försigtig, placerade si; kaptenen i ett dike, som framgick mellan de ifrågavarande buskarne. Här satt han nu helt lugn med blicken oafvändt fästad på det ensliga huset. Under den första halftimmen föreföll ingen. ting söm väckte hans uppmärksamhöt; och en smula modfälld i följd deraf att hans krigslist icke syntes vilja bära några frukter — begynte han redan tänka på att aflögsna Big, då han på afstånd varseblef tvänne män gom nalkades platsen. Att ett par personer passerade. detta i allmänhöt ödsliga ställe innebar just icke någon märkvärdighet. Emellertid kröp kaptenen till. hopa, lik vilddjuret som lurar på sitt rof, och höll sig beredd att, om så behöfdes, anfalla de två männen. Han hade icke missräknat sig, då han beslöt att lita på slumpon. Efter förloppet af några få minuter anvlände de två fotgängarne till det ödsliga husets trädgårdsmur. Och af de ord gom de med låg röst yttrade till hvarandra, medan de betraktade byggnadens yttre, framgick tydligt, att deras närvaro på stället icke siknade ändamål. Båda voro klädda som simpelt folk, en omständighet hvilken isynne:het ådrog sig kaptenens uppmärksamhet. — Det är knappt möjligt, att egarinnan till detta hus har stämt möte med sådana tölpar som dessa, tänkte han. Ahl — vid Merkurius, alla tjufvars och andra skälmars gud!