Dagens Nyheter – 20 juni 1873, sida 2

RR AT nn nu ser jag, huru det står tilll Dassa gossar äro af sin herre utställda på post, för att förekomma hvarje öfverraskning utifrån. Hvem kan damen vara — och hvem hennes kavaljer? Jag måste utröna detta. Ett utrop af förvåning trängde plötsligt öfver hans läppar. De två männen, som hittills intagit en sådan ställning, att han endast sett dem bakifrån, vände sig nu om, och kaptenen igenkände i dem två gamla bekanta, nemligen aposteln Benoist och herr Croizxmore. Vid denna fullkomligt oväntade upptäckt blef Maurevert tveksam, men han fattade snart sitt beslut. Han reste sig upp och gick möd jättesteg fram till Croizxmore och Benöist, — Vid hin håles horn! utropade han, land är förtjust öfver att återse er, mina dyra vänner. Vid åsynen af Maurevert, som tycktes ha uppstått ur jordens sköte, blefvo markis de la Tremblays? tjönare och banditen från provinsen Auvergne synbarligen högst förlägnå. Deras första afsigt var att fly; men då detta icke med fördel lät sig göra, beslöto de att söka försvara sig, hvilket beslut de ådagalade genom att blotta sira vapen. — Jasål återtog äfventyraren i vänlig ton och med leende min, det ser nästan ut, som skulle min närvaro misshaga er. Ni hyser väl ingen ovilja mot mig, Croixmore, för det jag visade mig så ädelmodig vid bestämmandet