Dagens Nyheter – 19 juni 1873, sida 1

TRETTIOTREDJE KAPITLET, En present från Marie. Under de två dagar, som följde efter -mötet med Marie, var Raoul ytterst tystlåten och i allmänhet försjunken i sina tankar. Kaptenen var också tankfull — han drack knappt två buteljer vin till hvarje mål, och endast sällan kom en ed öfver -hans läppar: Hvad Maurevoert angår — Hhar icke äfven den starkaste menniska sina stunder af svaghet? — led. han bestämdt af samvetsqval. Trots sina fasta grundsatser — trots sin öfvertygelse att han handlat i sin väns sanna intresse — trots sitt-samvetes rymlighet, kunde han icke annat än förebrå: sig sitt beteende mot Diana. Bilden af denna stackars flicka, som han så grymt förorättat, förföljde honom beständigt. — Morbleu! sade han till sig sjelf, öfverraskad och oroad af det medlidande, han gålunda erfor, och som var någonting så ovanligt för honom. Är jsg vaken? Hvarför skulle jeg bry mig om en sentimental flicka, som sörjer öfver förlusten af en kurtisör? Jag är mig ej längre lik — jag börjar urarta! Och härefter bevisade kaptenen för sig sjelf minst hundra gånger, att hans handlingssätt varit fullkomligt pligttroget, och dock kom