Dagens Nyheter – 19 juni 1873, sida 1

kande blick erhöll ett nästan ömt uttryck; och i hans ögonvrår blänkte tvennö klara tårar. Sforzi rördes häraf och, fattande sin vapenbroders breda hand, tryckte han den med värma. — Min dyre Maurevert, utropade han, om ni visste, huru uppskakad min själ är, skulle ni, i stället för att anklaga mig, egna mig det djupaste medlidande. — Ni är således fortfarande min käre, trogne vän Raoul? frågade kaptenen ifrigt. — Ja, det är jag visst. — I sådant fall öppna straxt detta paket; jag brinner af begär att erfara hvad det innehåller. Raoul beslöt sig för att lyda, ehuru han sjelf tyckte, att hans handlingssätt icke var alldeles rätt. Efter att ha uppknutit: det sidenband; som sammanhöll paketet, framtog han derur en kort sammetsmantel, rikt broderad samt prydd med juveler och magnifika spetsar. — Vid Jupiter! utropade Maurevert; om enkedrottningen icke vore alltför ålderstigen, skulle jag ej tveka att tillskrifva henne äran och förtjensten af denna verkligt kungliga gåfva. Låt mig beundra denna charmanta persedel, käre Rault Kaptenen utvecklade manteln, för att riktigt beskåda den i dess helhet; härvid föll en börs på golfvet. — Guld! utropade Maurevert med hänfö