Dagens Nyheter – 18 juni 1873, sida 2

äfven hända, att jag begick ett stort misstag, då jag begagnade ordet trolöshet. Nog ser det ut, som vore herr Sforzi brottslig; men måhända skulle han — om jag, i stället för att. genast meddela mig med er, först frågat honom gjelf om förhållandet — ha kunnat fullkomligt urskulda sig. Innan han, dömes, bör det tillåtas honom att försvara sig. Min goda, högtärade fröken, tilgif mig, om jag för första gången i mitt lif gör mig skyldig till en olydnad mot er; blif icke ledsen, om jag går till chevaliern och meildelar honom er ankomst till Paris. — Tänk för all del icke på att göra någonting sådant, utropade Diana med värma, ni skulle derigenom ådraga mig den största skam. Var icke bedröfvad för min skull. Ni ser, att jag nu ej mera gråter — att jag är lugn och resignerad, Jag har ingenting att förebrå herr Sforzi. Jag är sjelf ensam tadelvärd, för det jag fästat allför mycken vigt vid ett och annat ord, som en väluppfostrad man funnit sig af sin artighet föranledd att yttra till mig. Jag förblindades af min lycka — jag blef lättrogea ända till galenskap. Det är ej mer än rätt att jag får umgälla min svaghet och och obstänkeamheft. — Ack! dyra, ädle fröken, förgäfves söker ni ändra ert hjertas beslut, yttrade Lehardy med en säck, Ni vet nog,att herr Sforzi älskalo er; och — må jag tillägga dotta — ni