Dagens Nyheter – 18 juni 1873, sida 1

-—00 — älskar honom fortfarande med er själs hela värma. — Tror ni det! ntropade Hon med passionerad häftighet; men nästan ögonblickligen öfvergöt en mörk rodnad hennes ansigte, och fästande på sin tjenare en allvarlig blick, fortfortfor hon i bestämd ton: — Lehardy, med afseende på den uppriktiga tillgifvenhet, ni egnat mig, och de utmärkta tjenster, för hvilka jag har er att tacka, är det min skyldighet att behandla er som en vän. Ja, Lehardy, ni har gissat rätt. Jag älskar fortfarande herr Bforzi; jag tror till och med, att min ömhet för honom blifvit ännu mycket starkare än förr, sedan jag erfor att han grymt bedragit mig. Ni finner, Leöhardy, att jag taler follkomligt ögpenhjertigt med er, och ni kan derför lita på mina ord, då jag säger, att jag fattat ett orubbligt beslut att aldrig förlåta herr Sforzi. Jag döljer icke för mig sjelf, tillade hon, att jag kommer att få lida mycket, innan jag hunnit genomkämpa den strid, som sålunda föreligger mig; men — himlen vare lofvad — min tappre och vördade fader har, jemte sitt blod, lemnat mig i arf pin stolthet och sitt mod. Jag kan digna under bördan af den pligt jag ålagt mig ejelf; men jag skall icke ändra min föresats. Om sorgen dödar mig, skall jag dock dö med ett leende på mina läppar. Och nu, min käre Lehardy, vill jag i utbyte mot det förtroende, jag visat er, påräkna en oinskränkt